Feminism och transvestism

Feminister får en del, ofta berättigat, flak från flashbackkukarnas förlovade land rörande deras val av allierade. Att som feminist försvara det misogyna islam kan exempelvis ses som underligt.

Transsexuella och transvestiter är en annan grupp som i de flesta väder kan räkna med sympati från feministiskt håll. Vilket med tanke på feministers syn på könsroller är besynnerligt. Är inte just T-personer rätt troliga att upprätthålla precis de stereotypa könsroller som feminismen vill avskaffa?

Ta Christer Lindarw som exempel. All heder åt karlns normbrytande. Eller? När han antar kvinnlig form, hur gör han för att framstå som så kvinnlig som möjligt? Han anammar stereotypa kvinnliga attribut. Kläder, kroppsspråk, sätt att tala… allt är som hämtat från gröngölingarnas handbok i stereotyp kvinnlighet. Snarare än att bryta mot normer, förstärker han dem genom att dra en tydlig gräns mellan manligt och kvinnligt. En gräns som feminister i andra lägen brukar vara väldigt pigga på att kritisera.

Jag har all respekt för feminismens vurm för sexuella minoriteter (om nu T-personer ska klassas dit) och normbrytande. Men de borde fråga sig om inte lite kritik mot vissa av sina “skyddslingar” vore på sin plats om de vill framstå som konsekventa.

Advertisements

Kvinnans historiska underordning

Antalet barn som föds brukar sjunka stadigt i takt med att välståndet ökar, det är nog allmänt vedertaget. Att föda och ha hand om barn är ofrånkomligen en exklusivt kvinnlig syssla som tar mycket tid och kraft.

Kvinnans historiska underordning är på ett sätt med tanke på detta inte så konstig, eftersom fler barn under tidigare epoker behövde födas och handhas, och dessutom under ett kortare liv. Kvinnan hade inte tid till mycket annat mellan vaggan och graven.

Det var faktiskt först efter andra världskriget som födslotalen började sjunka till moderna nivåer. Feminismen har alltså inte haft lång tid på sig och ändå uppnått en hel del.

Det ska naturligtvis sägas att man inte nödvändigtvis behöver ha en underordnad roll i samhället bara för att man inte kunde bidra till produktionen i så stor utsträckning. Se bara på medeltidens prästerskap som hade en hög rang trots att de inte skapade något värde.

Man skulle även kunna invända att kvinnorna visserligen behövde föda och amma barnen, men i övrigt mycket väl kunde ploga åkern medan karln sydde påslakan, diskade och bytte blöjor. Men ur effektivitetssynpunkt vore detta väldigt… ineffektivt. Arbetsdelning baserat på komparativa fördelar är grundläggande för en fungerande ekonomi. Sen ska vi visserligen inte uppmuntra eventuella destruktiva maktstrukturer som uppstår som bieffekter ur denna arbetsdelning.